Jätte marsvin och flätor
Dagen började med att våra ghananska vänner Sandra och Ramatu kom och hämtade oss för att sedan skjutsa oss till busstation. Lokalbussarna här är väldigt annorlunda mot för vad de är i Sverige då det är minibussar här och många är rätt så skräpiga och kan ha lösa dörrar som de lyfter fast medan bussen kör. De var lite små läskigt då de kör fort och har en helt annan trafik än vad vi är vana vid samt att bussarna är skrothögar. Vi åkte först hem till Sandras by och det var i ett enkelt område och det fanns inte så mycket folk runt omkring och när vi kom fram så gick vi igenom en hög mur och bakom låg det världens lyx kåk. Sandra visade oss runt och de hade mangoträd, cashewnötsträd och jätte marsvin som de kallar för grasscutters. Vi fick träffa hennes syskon och kusiner och blev bjudna på mat, kyckling i någon stark tomatsås och sen fofo som smakar som någon typ av deg man doppar i soppa. Inte jätte gott men roligt att pröva något nytt. Vi gick senare till en montessori skola som Sandras föräldrar äger och den var jätte fin och det verkade som en bra skola. Innan vi for fick vi träffa Sandras föräldrar och tacka för att vi fått komma till deras hem och småprata lite om vad vi tycker om Ghana hittills och de fick ställa frågor om Sverige. Vi fick erbjudandet att komma och bo hos dem nästa gång vi kommer tillbaka till Accra och då skulle Sandras mamma leta reda på bra män vi kan gifta oss med så det var lite lustigt.
Vi fick skjuts av Sandras föräldrars chaufför till Ramatus by som låg en liten bit bort. Hon bodde i ett ganska fattigt område och deras lägenhet var ett litet vardagsrum och ett smalt litet kök. Vi kunde inte riktigt uppfatta vart alla sov då de var Ramatu, hennes mamma, styvpappa och fyra bröder och vi såg inget sovrum. De var trångt och massa lådor med saker uppstaplade på varandra men det var väldigt hemtrevligt och det var roligt att vara i ett riktigt afrikanskt hem och vi fick smaka på banku som smakade som salt deg doppad i någon underlig fisksoppa som innehöll bland annat ko skinn. Ramatus kusin som är frisör gjorde flätor på oss medan familjen såg på tv och lyssnade på musik och dansade runt. Hennes småbröder som var 4,6 och 7 år tyckte att det var väldigt roligt att leka med Idas kamera och de gick runt och fotade allt och inget. Det kändes som att man verkligen var välkommen och att de var glada över att ha oss där. Vi fick kläder av hennes mamma som fick oss att se ut som riktiga afrikaner som vi satte på oss och sen gick vi och hälsade på några av hennes släktingar innan vi slutligen for tillbaka till hotellet. Resan dit var rätt spänd då vi redan var en halvtimme sena (ghananer har en lite annan tiduppfattning, haha) och vi kände inte igen vägarna vi åkte på eller områdena. När vi var en timme sena och vi fortfarande inte kände igen oss fick vi lite panik och var rädda att de andra var oroliga över oss då vi inte hade med oss telefoner men till slut kände vi igen oss och kom tillbaka välbehållna i våra nya afrikanska kläder och frisyrer.
/Linda och Ida
Vi i våra nya kläder!
Roligt att läsa, så fina Ni blev!
