resantillghana

Sofi sitter i rullstol nu och kommer att få göra de ett tag framöver. De är för att hennes fot ska bli bättre.

Nu är vi äntligen i Sverige, men tyvärr inte i Umeå än. Vi sitter på Arlanda och har ätit på donken. Vi ska snart bege oss mot taxfree och sen vidare till Max och käka!
Just nu känns det ganska jobbigt att sitta och vänta till flyget som går 15.15..

De kommer inte bli så mycket uppdatering dom kommande veckorna pga att vi har praktik och kommer fokusera mest på de + praktikuppgifter.

Vi kommer att lägga in en bildbomb och kommer även att fortsätta uppdatera när vi har tid. Självklart kommer vi uppdatera när våra ghananska vänner kommer hit i slutet av januari.

Tracy (som vi skrev om tidigare) är i stort behov av en personlig assistent under sin skoltid. Tracy behöver någon som ser till att hon får samma förutsättningar som alla andra.

Vi har fått starka känslor för henne och har därför startat en insamling som kommer att möjliggöra att hon får tillgång till en personlig assistent under en längre tid. NNTTC får i uppdrag att anställa en assistent med en månadslön på minst 300 GHC/månad(1200 Svenska Kr), som finansieras delvis av denna insamling. NNTTC tillsammans med/eller enbart Tracys föräldrar (inte klart ännu) står för resterande del av kostnaden. Pengar kommer att skickas månadsvis i samförstånd med Mrs. Evelyn Quartey-Papafio på NNTTC som även kommer att ansvara för att detta sköts enligt kontraktet vi skriver. 
Assistenten ska resultera i att Tracy får de bästa förutsättningar till god utbildning och ett gott liv. I assistentens arbetsuppgifter skall bland annat ingå att:

Daglig dokumentation och månatlig rapportering sker.
Vi kommer att kräva rapport så snart assistenten är anställd samt en skriftlig rapport månadsvis hur arbetet med Tracy fortskrider.

Ni kan sätta in en summa pengar på detta konto 6251-682910708 på handelsbanken ägaren av kontot är Jennifer Hedström. Det är jätteviktigt att man märker det med Tracy! Om man vill sätta in mer och månadsvis kommer man kunna göra det på ett annat konto senare.

Dagen började med att våra ghananska vänner Sandra och Ramatu kom och hämtade oss för att sedan skjutsa oss till busstation. Lokalbussarna här är väldigt annorlunda mot för vad de är i Sverige då det är minibussar här och många är rätt så skräpiga och kan ha lösa dörrar som de lyfter fast medan bussen kör. De var lite små läskigt då de kör fort och har en helt annan trafik än vad vi är vana vid samt att bussarna är skrothögar. Vi åkte först hem till Sandras by och det var i ett enkelt område och det fanns inte så mycket folk runt omkring och när vi kom fram så gick vi igenom en hög mur och bakom låg det världens lyx kåk. Sandra visade oss runt och de hade mangoträd, cashewnötsträd och jätte marsvin som de kallar för grasscutters.  Vi fick träffa hennes syskon och kusiner och blev bjudna på mat, kyckling i någon stark tomatsås och sen fofo som smakar som någon typ av deg man doppar i soppa. Inte jätte gott men roligt att pröva något nytt. Vi gick senare till en montessori skola som Sandras föräldrar äger och den var jätte fin och det verkade som en bra skola. Innan vi for fick vi träffa Sandras föräldrar och tacka för att vi fått komma till deras hem och småprata lite om vad vi tycker om Ghana hittills och de fick ställa frågor om Sverige. Vi fick erbjudandet att komma och bo hos dem nästa gång vi kommer tillbaka till Accra och då skulle Sandras mamma leta reda på bra män vi kan gifta oss med så det var lite lustigt.

Vi fick skjuts av Sandras föräldrars chaufför till Ramatus by som låg en liten bit bort. Hon bodde i ett ganska fattigt område och deras lägenhet var ett litet vardagsrum och ett smalt litet kök. Vi kunde inte riktigt uppfatta vart alla sov då de var Ramatu, hennes mamma, styvpappa och fyra bröder och vi såg inget sovrum. De var trångt och massa lådor med saker uppstaplade på varandra men det var väldigt hemtrevligt och det var roligt att vara i ett riktigt afrikanskt hem och vi fick smaka på banku som smakade som salt deg doppad i någon underlig fisksoppa som innehöll bland annat ko skinn. Ramatus kusin som är frisör gjorde flätor på oss medan familjen såg på tv och lyssnade på musik och dansade runt. Hennes småbröder som var 4,6 och 7 år tyckte att det var väldigt roligt att leka med Idas kamera och de gick runt och fotade allt och inget. Det kändes som att man verkligen var välkommen och att de var glada över att ha oss där. Vi fick kläder av hennes mamma som fick oss att se ut som riktiga afrikaner som vi satte på oss och sen gick vi och hälsade på några av hennes släktingar innan vi slutligen for tillbaka till hotellet. Resan dit var rätt spänd då vi redan var en halvtimme sena (ghananer har en lite annan tiduppfattning, haha) och vi kände inte igen vägarna vi åkte på eller områdena. När vi var en timme sena och vi fortfarande inte kände igen oss fick vi lite panik och var rädda att de andra var oroliga över oss då vi inte hade med oss telefoner men till slut kände vi igen oss och kom tillbaka välbehållna i våra nya afrikanska kläder och frisyrer.

/Linda och Ida

 Vi i våra nya kläder!

 

Hemma hos Ramatu och har precis gjort klart flätorna!

 

Vardagsrummet

Sandras kusin och jag! 

 

 

Ida och Sandras kusin! 

 

 

Hemma hos Sandra!

 Tja!

Igår var vi som sagt på besök hemma hos vårar ghananska kompisar. Jag besökte Ida och Zina, det var tänkt att Emma också skulle följa med, men hon blev tyvärr sjuk så hon fick stanna på Pink hostel. Vi började med att åka en buss sen hoppade vi av vid en man som sålde kokosnötter så då drack vi lite kokosmjölk. Sen tog vi en till buss och till sist en taxi sen var vi hemma hos Ida. Vi satt ute och pratade med hennes kusin, hon var väldigt intresserad av Sverige och vad jag tyckte om Ghana och vad vi har sett här osv. De flesta man träffar frågar hur man tycker att Ghana är. Sen kom hennes föräldrar hem från kyrkan så då gick vi in och satte oss i vardagsrummet. Hennes pappa pratade på väldigt mycket och frågade hur svenska skolorna fungerar osv. Sen var vi tvungen att åka till Zina för att Idas pappa skulle iväg. Vi åkte då taxi och sedan två bussar för att komma till Zina. När vi kom dit så fick jag världens största kram ifrån hennes mamma. Hennes mamma hade gjort mat som jag kunde äta för att hon hade läst att vi inte kunde äta kall mat osv. Vi måste ju äta mat som är tillagad så vi satte oss i vardagsrummet och vi fick äta två olika sorters vårrullar, en med köttfärs i och en med grönsaker i. Vi fick även friterad plante som är släkt till bananen, det var väldigt gott. Sen tog jag några bilder med hennes familj. Hon har en lillasyster också som var lite blyg i början med sen vågade hon också fråga saker. Jag var nästan lite ledsen när jag skulle säga hejdå för jag fick ett så bra intryck av familjen så jag skulle vilja stanna längre. Vi gick sedan till Pink hostel, det är väldigt nära Zinas hus. Vi gick upp på rummet och hade med oss lite vårrullar och sådant till Emma som hon fick smaka eftersom hon inte kunde följa.  

/ Danni

Som ni har läst så har alla varit hemma hos sina ghananska vänner och hälsat på hemma hos deras familjer. Jag kunde tyvärr inte följa med pga att jag blev plötsligt sjuk. Jag kände mig illamående, magvärk, yr, huvudvärk m.m.
Danni, Ida och Seena kom med vårrullar med köttfärs och grönsaker i sedan. Fick även smaka friterad plante som är släkt med bananer.  Det var väldigt gulligt av dem, och jag blev jätteglad för jag hade legat i sängen hela dagen och haft ganska tråkigt. Jag fick även ett par flipflops av Ida som hon hade köpt till mig.

Angående min såkallad sjukdom, så trodde vi till en att de var biverkningar från Malarone.
 Men doktorn kom idag och han trodde inte att de var biverkningar för de får man oftast i början när man börjar äta tabletterna. Han kunde inte säga på punkt och pricka vad det var, men jag fick två olika mediciner utskrivna.  Så jag hoppas verkligen det blir bättre!

/ Emma 

Vi började våran dag med att fara till Cordelia som är Kajsas ghananska vän. Där vi fick först fara hem till hennes ”Unkle”och hans familj. Efter det så for vi till skolan där Cordelia jobbar för att bland annat hämta upp lite mat. Det var en ganska stor skola men den verkade inte var så barnvänlig för vi såg ingen direkt skolgård med till exempel gungor eller rutschkanor. Det luktade även väldigt mycket urin inne på toan och även när man stod utanför. När vi sedan kom till Cordelia så fick vi gå in till hennes mammas hårsalong och äta vår mat som vi fått från skolan. Vi fick även våra hår flätade av hennes mamma som även fixade Cordelias och Esters frisyrer innan vi for vidare hem till Ester.

Väl framme hos ester bjöds de på sockerkaka och vi fick mycket frågor om Sverige och hur tidigt barnen börjar lära sig läsa, skriva och räkna.  Hennes ”Anti” ville även att vi skulle komma tillbaka när vi gift oss och fått barn. De betyder förhoppnings vis att hon gillar oss hehe. När hon fick veta att Sofi inte hade någon pojkvän så sa hon att hon skulle hitta någon åt henne som hon kunde gifta sig med så att hon inte skulle behöva åka hem.

Vi slapp även tillskillnad från de andra att åka den lokala bussen. Eftersom Sofis fot inte riktigt är helt återställd så får hon ej belasta den. Därför så fick vi åka med våran chaufför. 

/ Kajsa och Sofi

Idag har vi hållit i lektionerna om barnkonventionen. Det är två klasser så vi var två i varje klass. Vi började med att berätta lite kort om vilka vi var och vad vi gjorde där. Sen berättade vi lite om barnkonventionen. Efter det fick de jobba två och två och förenkla varsin artikel. Eleverna skulle göra en affisch som skulle vara pedagogisk så att barn också skulle kunna förstå vad barnkonventionen handlar om. När båda klasserna var klara med sina affischer samlades vi alla utanför klassrummen och varje par fick berätta lite om deras artikel.

Det var lite svårt att höras då det var så stora klasser och de var vana med starka afrikanska röster. Nu i efterhand så känner vi att vi skulle varit mer förberedda och pålästa om ämnet.  För att det skulle blivit bättre skulle vi fixat till artiklarna så att dom blev lättare och vi skulle också att tänkt på hur vi skulle dela upp grupperna så att dom större grupperna kunde få större artiklar och små grupperna fick mindre artiklar.

Men i det stora hela så är vi sjukt nöjda. Det blev fina affischer och alla som går barnsköterutbildningen fick lära sig om barnkonventionen och förstå hur de ska behandla barn. Detta var första gången för oss alla att hålla i en lektion på engelska och vi är dessutom i Afrika och gör det. Som sagt var så är vi sjukt nöjda!

Sen får Linda ett extra plus som vågade hålla i lektionen fastän hon tycker det är obehagligt sådana situationer.

Ett av klassrummen

Linda som lärare

 

Det andra klassrumet

 

Ida och Daniella är förberedda på redovisningen

 

Resultatet