Sofi
Sofi sitter i rullstol nu och kommer att få göra de ett tag framöver. De är för att hennes fot ska bli bättre.
Stockholm
Nu är vi äntligen i Sverige, men tyvärr inte i Umeå än. Vi sitter på Arlanda och har ätit på donken. Vi ska snart bege oss mot taxfree och sen vidare till Max och käka!
Just nu känns det ganska jobbigt att sitta och vänta till flyget som går 15.15..
De kommer inte bli så mycket uppdatering dom kommande veckorna pga att vi har praktik och kommer fokusera mest på de + praktikuppgifter.
Vi kommer att lägga in en bildbomb och kommer även att fortsätta uppdatera när vi har tid. Självklart kommer vi uppdatera när våra ghananska vänner kommer hit i slutet av januari.
Vill du hjälpa Tracy?
Tracy (som vi skrev om tidigare) är i stort behov av en personlig assistent under sin skoltid. Tracy behöver någon som ser till att hon får samma förutsättningar som alla andra.
Vi har fått starka känslor för henne och har därför startat en insamling som kommer att möjliggöra att hon får tillgång till en personlig assistent under en längre tid. NNTTC får i uppdrag att anställa en assistent med en månadslön på minst 300 GHC/månad(1200 Svenska Kr), som finansieras delvis av denna insamling. NNTTC tillsammans med/eller enbart Tracys föräldrar (inte klart ännu) står för resterande del av kostnaden. Pengar kommer att skickas månadsvis i samförstånd med Mrs. Evelyn Quartey-Papafio på NNTTC som även kommer att ansvara för att detta sköts enligt kontraktet vi skriver.
Assistenten ska resultera i att Tracy får de bästa förutsättningar till god utbildning och ett gott liv. I assistentens arbetsuppgifter skall bland annat ingå att:
- Möjliggöra för eleven att interagera med de andra barnen
- Möjliggöra för eleven att träna på grov- och finmotorik
- Möjliggöra för eleven att delta i undervisning utifrån sin egen förmåga, dvs i sin egen takt.
- Möjliggöra för eleven att delta och leka med de andra på raster och andra schemabrytande aktiviteter. D.v.s. leka i sanden, gunga, åka rutschkana, dansa, sjunga och så vidare.
- Aktivt jobba för att Tracy ska växa upp med god självkänsla och en tro på sig själv.
- Assistenten ska behandla såväl Tracy som alla andra barn med respekt och aldrig någonsin använda hot, slag eller våld.
Daglig dokumentation och månatlig rapportering sker.
Vi kommer att kräva rapport så snart assistenten är anställd samt en skriftlig rapport månadsvis hur arbetet med Tracy fortskrider.
Ni kan sätta in en summa pengar på detta konto 6251-682910708 på handelsbanken ägaren av kontot är Jennifer Hedström. Det är jätteviktigt att man märker det med Tracy! Om man vill sätta in mer och månadsvis kommer man kunna göra det på ett annat konto senare.
Jätte marsvin och flätor
Dagen började med att våra ghananska vänner Sandra och Ramatu kom och hämtade oss för att sedan skjutsa oss till busstation. Lokalbussarna här är väldigt annorlunda mot för vad de är i Sverige då det är minibussar här och många är rätt så skräpiga och kan ha lösa dörrar som de lyfter fast medan bussen kör. De var lite små läskigt då de kör fort och har en helt annan trafik än vad vi är vana vid samt att bussarna är skrothögar. Vi åkte först hem till Sandras by och det var i ett enkelt område och det fanns inte så mycket folk runt omkring och när vi kom fram så gick vi igenom en hög mur och bakom låg det världens lyx kåk. Sandra visade oss runt och de hade mangoträd, cashewnötsträd och jätte marsvin som de kallar för grasscutters. Vi fick träffa hennes syskon och kusiner och blev bjudna på mat, kyckling i någon stark tomatsås och sen fofo som smakar som någon typ av deg man doppar i soppa. Inte jätte gott men roligt att pröva något nytt. Vi gick senare till en montessori skola som Sandras föräldrar äger och den var jätte fin och det verkade som en bra skola. Innan vi for fick vi träffa Sandras föräldrar och tacka för att vi fått komma till deras hem och småprata lite om vad vi tycker om Ghana hittills och de fick ställa frågor om Sverige. Vi fick erbjudandet att komma och bo hos dem nästa gång vi kommer tillbaka till Accra och då skulle Sandras mamma leta reda på bra män vi kan gifta oss med så det var lite lustigt.
Vi fick skjuts av Sandras föräldrars chaufför till Ramatus by som låg en liten bit bort. Hon bodde i ett ganska fattigt område och deras lägenhet var ett litet vardagsrum och ett smalt litet kök. Vi kunde inte riktigt uppfatta vart alla sov då de var Ramatu, hennes mamma, styvpappa och fyra bröder och vi såg inget sovrum. De var trångt och massa lådor med saker uppstaplade på varandra men det var väldigt hemtrevligt och det var roligt att vara i ett riktigt afrikanskt hem och vi fick smaka på banku som smakade som salt deg doppad i någon underlig fisksoppa som innehöll bland annat ko skinn. Ramatus kusin som är frisör gjorde flätor på oss medan familjen såg på tv och lyssnade på musik och dansade runt. Hennes småbröder som var 4,6 och 7 år tyckte att det var väldigt roligt att leka med Idas kamera och de gick runt och fotade allt och inget. Det kändes som att man verkligen var välkommen och att de var glada över att ha oss där. Vi fick kläder av hennes mamma som fick oss att se ut som riktiga afrikaner som vi satte på oss och sen gick vi och hälsade på några av hennes släktingar innan vi slutligen for tillbaka till hotellet. Resan dit var rätt spänd då vi redan var en halvtimme sena (ghananer har en lite annan tiduppfattning, haha) och vi kände inte igen vägarna vi åkte på eller områdena. När vi var en timme sena och vi fortfarande inte kände igen oss fick vi lite panik och var rädda att de andra var oroliga över oss då vi inte hade med oss telefoner men till slut kände vi igen oss och kom tillbaka välbehållna i våra nya afrikanska kläder och frisyrer.
/Linda och Ida
Vi i våra nya kläder!
Banku
Hemma hos Ramatu och har precis gjort klart flätorna!
vårrullar och friterade plante
Tja!
Igår var vi som sagt på besök hemma hos vårar ghananska kompisar. Jag besökte Ida och Zina, det var tänkt att Emma också skulle följa med, men hon blev tyvärr sjuk så hon fick stanna på Pink hostel. Vi började med att åka en buss sen hoppade vi av vid en man som sålde kokosnötter så då drack vi lite kokosmjölk. Sen tog vi en till buss och till sist en taxi sen var vi hemma hos Ida. Vi satt ute och pratade med hennes kusin, hon var väldigt intresserad av Sverige och vad jag tyckte om Ghana och vad vi har sett här osv. De flesta man träffar frågar hur man tycker att Ghana är. Sen kom hennes föräldrar hem från kyrkan så då gick vi in och satte oss i vardagsrummet. Hennes pappa pratade på väldigt mycket och frågade hur svenska skolorna fungerar osv. Sen var vi tvungen att åka till Zina för att Idas pappa skulle iväg. Vi åkte då taxi och sedan två bussar för att komma till Zina. När vi kom dit så fick jag världens största kram ifrån hennes mamma. Hennes mamma hade gjort mat som jag kunde äta för att hon hade läst att vi inte kunde äta kall mat osv. Vi måste ju äta mat som är tillagad så vi satte oss i vardagsrummet och vi fick äta två olika sorters vårrullar, en med köttfärs i och en med grönsaker i. Vi fick även friterad plante som är släkt till bananen, det var väldigt gott. Sen tog jag några bilder med hennes familj. Hon har en lillasyster också som var lite blyg i början med sen vågade hon också fråga saker. Jag var nästan lite ledsen när jag skulle säga hejdå för jag fick ett så bra intryck av familjen så jag skulle vilja stanna längre. Vi gick sedan till Pink hostel, det är väldigt nära Zinas hus. Vi gick upp på rummet och hade med oss lite vårrullar och sådant till Emma som hon fick smaka eftersom hon inte kunde följa.
/ Danni
Som ni har läst så har alla varit hemma hos sina ghananska vänner och hälsat på hemma hos deras familjer. Jag kunde tyvärr inte följa med pga att jag blev plötsligt sjuk. Jag kände mig illamående, magvärk, yr, huvudvärk m.m.
Danni, Ida och Seena kom med vårrullar med köttfärs och grönsaker i sedan. Fick även smaka friterad plante som är släkt med bananer. Det var väldigt gulligt av dem, och jag blev jätteglad för jag hade legat i sängen hela dagen och haft ganska tråkigt. Jag fick även ett par flipflops av Ida som hon hade köpt till mig.
Angående min såkallad sjukdom, så trodde vi till en att de var biverkningar från Malarone.
Men doktorn kom idag och han trodde inte att de var biverkningar för de får man oftast i början när man börjar äta tabletterna. Han kunde inte säga på punkt och pricka vad det var, men jag fick två olika mediciner utskrivna. Så jag hoppas verkligen det blir bättre!
/ Emma
Hos frissan
Vi började våran dag med att fara till Cordelia som är Kajsas ghananska vän. Där vi fick först fara hem till hennes ”Unkle”och hans familj. Efter det så for vi till skolan där Cordelia jobbar för att bland annat hämta upp lite mat. Det var en ganska stor skola men den verkade inte var så barnvänlig för vi såg ingen direkt skolgård med till exempel gungor eller rutschkanor. Det luktade även väldigt mycket urin inne på toan och även när man stod utanför. När vi sedan kom till Cordelia så fick vi gå in till hennes mammas hårsalong och äta vår mat som vi fått från skolan. Vi fick även våra hår flätade av hennes mamma som även fixade Cordelias och Esters frisyrer innan vi for vidare hem till Ester.
Väl framme hos ester bjöds de på sockerkaka och vi fick mycket frågor om Sverige och hur tidigt barnen börjar lära sig läsa, skriva och räkna. Hennes ”Anti” ville även att vi skulle komma tillbaka när vi gift oss och fått barn. De betyder förhoppnings vis att hon gillar oss hehe. När hon fick veta att Sofi inte hade någon pojkvän så sa hon att hon skulle hitta någon åt henne som hon kunde gifta sig med så att hon inte skulle behöva åka hem.
Vi slapp även tillskillnad från de andra att åka den lokala bussen. Eftersom Sofis fot inte riktigt är helt återställd så får hon ej belasta den. Därför så fick vi åka med våran chaufför.
/ Kajsa och Sofi
Lektionen om barnkonvention
Idag har vi hållit i lektionerna om barnkonventionen. Det är två klasser så vi var två i varje klass. Vi började med att berätta lite kort om vilka vi var och vad vi gjorde där. Sen berättade vi lite om barnkonventionen. Efter det fick de jobba två och två och förenkla varsin artikel. Eleverna skulle göra en affisch som skulle vara pedagogisk så att barn också skulle kunna förstå vad barnkonventionen handlar om. När båda klasserna var klara med sina affischer samlades vi alla utanför klassrummen och varje par fick berätta lite om deras artikel.
Det var lite svårt att höras då det var så stora klasser och de var vana med starka afrikanska röster. Nu i efterhand så känner vi att vi skulle varit mer förberedda och pålästa om ämnet. För att det skulle blivit bättre skulle vi fixat till artiklarna så att dom blev lättare och vi skulle också att tänkt på hur vi skulle dela upp grupperna så att dom större grupperna kunde få större artiklar och små grupperna fick mindre artiklar.
Men i det stora hela så är vi sjukt nöjda. Det blev fina affischer och alla som går barnsköterutbildningen fick lära sig om barnkonventionen och förstå hur de ska behandla barn. Detta var första gången för oss alla att hålla i en lektion på engelska och vi är dessutom i Afrika och gör det. Som sagt var så är vi sjukt nöjda!
Sen får Linda ett extra plus som vågade hålla i lektionen fastän hon tycker det är obehagligt sådana situationer.
Det andra klassrumet
Ida och Daniella är förberedda på redovisningen
Resultatet
street academy
I fredags var på en sväng på street academy och lämnade fotbollströjor, skor och några fotbollar som vi hade med oss från Sverige! Street academy är en skola för de allra fattigaste, de föräldralösa och alla gatubarn.
Det var jätte roligt att träffa alla barnen och vi fick lära oss massa olika matteramsor och leka och busa med dem. Det är dock jobbigt att se hur barnen har det då den ligger i ett väldigt smutsigt område där det luktar urin och det ligger fågelbajs överallt.
Lektion för barnskötarubildning.
Idag ska vi hålla i en lektion för 104st elever som går barnskötarutbildningen här i Accra på NNTTC. Lektionen kommer att handla om barnkonventionen (barnens rättigheter). Det kommer göra en pedagogisk plansch som barnen lätt kan förstå. Syftet med detta är att barnen ska veta sina rättigheter och för att påminna lärarna om saker som är fel som vi har observerat så som slag på hand, skamvrån och diskriminering.
Tyvärr så kan inte Sofi och Emma vara med pga av att Emma har fått biverkningar av malariatabletterna och Sofis fot har fortfarande inte blivit bättre, men på eftermiddagen väntas det besök av farbror doktorn. De andra som håller i lektionen gick med högförväntan och lite nervositet i morse.
stressiga dagar
Idag har vi haft rätt mycket att göra, vi for och hälsade på våra ghananska kompisar. Vi vill skriva om det imogon för nu är vi rätt trötta. På kvällarna har vi förberätt lektionen som vi ska hålla i morgon och det är därför vi inte hunit skriva så mycket och vi hoppas att vi kommer ha tid och ork att blogga i morgon. så kolla in bloggen massa då. Vi kommer förhoppningsvis också kunna lägga upp ett konto nummer här på bloggen i morgon där man kan ge pengar till att Tracy ska kunna få en assistent.
Fritid på stranden
Idag är alla på stranden utom Danni och Sofi. Sofi har fortfarande problem med sin fot och måste ha den i högläge. Hon har inte fått detta på grund av solen som vi först trodde utan det är en bakterie i blodet som kan drabba vem som helst. Så Danni bestämde för att vara hemma och hålla henne sällskap.
Vi uppdaterar mer senare!
Tracy
Det är en tjej som går på NNTTC som heter Tracy, hon är 4 år och hon kan inte gå. Hon har också någon annan skada men vet inte riktigt vad, man ser det i alla fall på hennes ansikte. Hon sitter på en trästol längst bak i klassrummet dag ut och dag in. Hon lär sig ingenting, och när de har rast så sitter hon antingen kvar i klassrummet eller så får hon sitta på sin stol ute och bara titta på när de andra leker. Och ingen bryr sej typ om henne. Har träffat henne tre dagar och igår bestämde vi oss för att ta ut henne på skolgården för att leka. Vi satt i sanden, hon satt i Lindas knä och hon tyckte det var jätte roligt, tror inte hon har tagit i sand förut. Sen fick hon gunga medan Danni och Kajsa stod bakom henne och höll i henne under armarna så hon inte skulle ramla. När hennes mamma kom så såg man på mamman att hon lyste som en sol för att hon blev berörd av att det var någon som hade tagit ut hennes dotter för att leka. När pappan skulle ta henne ifrån Dannis famn så ville Tracy inte släppa taget om henne så de tog en bild tillsammans. Sen så tog pappan henne i famnen och frågade Tracy ifall Danni var hennes vän och då blev hon jätte glad och sa JA! Han gick sedan för att prata med läraren och sen när han kom tillbaka så sa han till Danni: Hejdå Tracys vän! Han var jätte glad och det verkade som att hon inte hade haft någon som brytt sig om henne på det sättet som vi gjorde. Vi hade pratat med mamman förut och då frågade hon vad vi kunde göra för att hjälpa Tracy och då sa vi att vi ville skaffa en personligassisent till henne. Då blev hon jätte glad så vi har pratat med rektorn och hon har pratat med mamman. Rektorn skulle försöka fixa en assistent som vi kunde betala en viss tid sen skulle föräldrarna fortsätta betala.
Alla har blivit berörd på olika vis för att skolan inte hjälper henne med det hon behöver och det vi tycker är självklart.
Ursäkta
Ursäkta att vi inte har uppdaterat nånting idag men det har verkligen varit en full speckad dag och den har varit väldigt påfrestande både fysiskt och psykiskt. Vi uppdaterar mer imorgon och skriver om denna dag då oxå.
Puss och Kram NattiNatti <3
Vår eftermiddag
Vi var ett tag på NNTTC efter lunch och gav några böcker till som olika klasserna sen observerade vi lite mer innan vi for tillbaka till Pink Hostel där vi började planera för lektionen som vi ska hålla för 100 personer som går barnskötarutbildningen här. Vi har tänkt att lektionen ska handla om barns rättigheter så att de sedan kan lära ut om det och se till att alla barn har det bra.
sjukvården
Sjukvården skiljer sig här i Accra mot Sverige. För det mesta har vi lasarett eller sjukstugor, allt är ofta på samma plats. Här finns det flera olika kliniker lite överallt med olika uppgifter.
På kliniken jag var på och även övernattade på så undersökte personalen blodtryck, temp och vikt i väntrummet bland alla patienter.
Första antibiotika sprutan jag tog var vi tvungen att hämta ut den, men den fanns inte på kliniken så vi var tvungna att fara på ett apotek och sedan kunde de ta sprutan på mig.
Som vi tidigare har skrivit så är det försäljare överallt tom på kliniken som knackar på dörrarna in till patienter. Förvånande hur allt här fungerar och vilka rutiner de har.
/Sofi
sjukvården
Sjukvården skiljer sig här i Accra mot Sverige. För det mesta har vi lasarett eller sjukstugor, allt är ofta på samma plats. Här finns det flera olika kliniker lite överallt med olika uppgifter.
På kliniken jag var på och även övernattade på så undersökte personalen blodtryck, temp och vikt i väntrummet bland alla patienter.
Första antibiotika sprutan jag tog var vi tvungen att hämta ut den, men den fanns inte på kliniken så vi var tvungna att fara på ett apotek och sedan kunde de ta sprutan på mig.
Som vi tidigare har skrivit så är det försäljare överallt tom på kliniken som knackar på dörrarna in till patienter. Förvånande hur allt här fungerar och vilka rutiner de har.
/Sofi
Förmiddag på NNTTC
Imorse for vi till NNTTC och har varit där fram till lunch. I början fick vi se när dom övade inför ett julspel. Sedan så fick gå runt och observera i klasserna innan vi skulle leka våra lekar som vi hade förberett. Vi delade upp klassen med 50 5åringa elever i två grupper och så lekte vi kramkull. Sedan fick vi gå runt och observera lite mer innan vi for tillbaka till Pink Hostel.
Nu ska vi tillbaka till NNTTC och observera lite mer.
Hönor i taxi
I den här taxin var det fullt med hönor i baksätet och bagageluckan. Synd att det inte syns på bilden men vi skrattade så mycket att vi nästan kissade på oss :)
Nu är det dags att sova det var ju en tidig morgon i morse. Godnatt
Fraktning av rör
Idag såg vi ännu en rolig sak, det var när vi körde förbi några som skulle fraka ett hjärnrör på taket men eftersom de inte verkade ha några spännband så satt en fram och en bak så att de kunde hålla i röret uppe på taket.
Biltvätt
Idag så for vi till ett ställe där man kunde tvätta bilen. Det var lite som en biltvätt i sverige. Men här var det personer som tvättade bilen medan vi bara satt och väntade.
Bröden
Bröden som finns här i Accra fraktas löst i taxibilar och paketeras längst vägarkanterna för att sedan säljas vidare på vägarna.
CAPE COST CASTLE
Idag blev det en tidigt morgon. Redan klockan 05.00 var vi uppe. Bilresan skulle ta oss till "Cape Cost Castle" och den skulle ta cirka 3 timmar.
När vi väl kom fram så fick vi vänta eftersom vi var 20 minuter tidigare. Vi började med att gå på slottets museum. Där fanns det text, bilder och material som förklarade en liten del av historian.
Senare fick vi en guid som visade runt oss i slottet. Man fick en liten verklighetschock, för vi kunde inte förstå att detta verkligen har hänt. Vi gick först ner i fängelsehålan för de manliga slavarna. Där fanns 5 rum, och det skulle rymmas 200 personer i varje rum. Rummen var väldigt små, det fanns inge fönster utan bara ventilationshål. Eftersom det var väldigt många slavar i rummen så fick dem göra sina behov där dom satt. Tillslut hade det blivit översvämmning av avföring, urin, spyor, svett, mat, döda människor m.m. Det kunde vara ungefär 30cm från marken, de var markerat på väggen.
Vi fick även se utegården och själva borgen. Även kvinnoslavarnas fängelsehåla fick vi se. Dem hade bara två rum, men det skulle bara rymma 150 personer + så var deras hålor mycket större.
Bredvid kvinnornas fämngelsehåla fanns ett litet tortyrrum. Där fick dem sitta och bli torterade när dem inte hade skött sig. Det fanns också en dödscell. Dit tog dem människor som dem ville skulle dö. Man fick ingen mat eller vatten, det fanns inga ventelationshål så tillslut så dog man.
Styresemannen bodde i slottets topp. Hans sovrum var lika stort som ett av rummen i den manliga hålan där det bodde 200 personer.
Det fanns även en kyrka som låg ovanpå den manliga fängelsehålan. Där är det idag ett barnbiblotek
Vi tyckte att denna dag har varit intressant. Men det har också varit jobbigt att gå runt för det luktade illa i hålorna och det har varit otroligt varmt. Det kom även känslomässiga stunder. Vi fick verkligen veta hur det har stått till.
Här är gruppen vid kanonerna.
Här är vi nere i en av dem manliga slavarnas håla.
Här är kanonerna
Här är en gång ner till fängelsehålorna. Om man gått ner så kommer man inte upp.
Det fanns en dörr där denna skylt satt över. Genom denna dörr gick slavarna ut genom när dem blivit sålda, för att sedan skickas med båt till Amerika och Europeiska länder.
Här är en del av gården på borgen.
Barnhem dag 9
Idag så har vi varit på ett barnhem och även på tre skolor. Sofi och Emma var tyvärr ej med oss eftersom att Sofi brände sig så mycket på stranden så hennes förtter är uppsvullna och då höll Emma henne sällskap.
Vi trodde att de skulle vara mer annorlunda på barnhemmet än vad det var. Barnen verkade ha det ganska bra och de fick även gå i en skola som barnhemmet hade.Vi gav även barnen många av fotbollströjorna som vi tagit med oss från Sverige, de fick oxå pennor och pussel som vi hade med oss. Efter de så for vi till två förskolor och bara kollade en snabbis.Vi for även till Esters skola och där fick vi ett väldigt fint välkomnande av barnen som både sjöng och dansade. Efter det så for vi hemmåt för att äta lunch och i eftermiddag så ska vi ta det lungt eftersom de har varit en ganska lång dag hittills. Vi uppdaterar mer senare.
Skolan som barnen på barnhemmet går på. Mycket färgglad!
Barnhemmet
Det vi gav till barnhemmet
Första skolan vi besökte efter barnhemmet
Andra skolan
Välkomsthälsningen Esters skola gjorde för oss
Välkomsthälsningen Esters skola gjorde för oss
Vi hälsade också på Esters mamma som fyllde år, och som hade kakao träd på gården
Eftermiddagen på NNTTC
Vi har varit på NNTTC nu på eftermiddagen och fått observera barnen i de olika klasserna. När vi kom så hade barnen sov stund så det var ganska lugnt i början men när den var över så lärde Emma, Kajsa och Ida en klass med 5 åringar att sjunga Blinka lilla stjärna på svenska. Barnen lärde sig otroligt snabbt, de hade lite svårt med vissa uttal men för att vara ca 30 stycken 5 åringar så gick det väldigt bra.
Linda, Sofi och Danni var i ett klassrum med 3 åringar och observerade barnen. Särskilt en flicka som heter Tracy som har någon form av funktionsnedsättning och ses enligt de andra barnen och lärarna som "speciell och inte som alla andra". Hon får sitta i en speciell stol och inte med de andra barnen och vi har inte sett någon prata med henne men vi har bara varit där två gånger hittills.
Gnat
Nu på förmiddagen har vi varit på ett ställe som heter Gnat Ghana national Association of teachers. Där fick vi veta mer om hur Ghanas skolsystem fungerar och träffa personer som sitter högt upp när det gäller utbildning, typ som dom högsta hönsen i Svenska skolverket. Vi fick också se hur dom gjorde sitt skolmaterial och lite hur de tänker för att hjälpa lärare att få tag i bättre material.
COCOLOCO BEACH
Idag har vi spenderat vår fritid på Cocoloco beach. Vi har badat, solat, handlat, vissa har även flätat håret. Stranden var mycket lugnare än vad den var i går, när det gäller försäljare. Vågorna var däremot mycket större.
Emma och Ida hjälpte även till att dra upp ett fiskenät.
Två söta barn som ville vara med på kort.
Här får Ida flätor.
Ghanas flagga
Här i Accra så finns fägerna på ghanas flagga överallt! På husen, lycktstolpar, kläder, bilar osv. Lite skillnad från Sverige där vi har våran flagga upphissad på typ hotell och campingar och då har vi ju även de andra nordiska flaggorna.
La beach dag 6
Idag är det lördag och vi och våra ghananska vänner har spenderat lite fritid på stranden. Det var väldigt annorlunda än vad man var van vid, bland annat att de var mycket försäljare och det var många som kollade eftersom de är ovana med vita personer.
Vi fick även veta att nästan att ingen av våra ghananska vänner kunde simma så vi försökte lära dom lite idag och vi ska fortsätta med det spåret när dom kommer till Sverige.
Det fanns hästar på standen som man fick betala för att rida på, dom var väldigt magra och hade inga muskler. Det såg väldigt hemskt ut när väldigt många tunga personer red på en så väldigt känslig häst
Vi väntade på mat
Det var massa båtar en bit ut i havet
Daniella Zina Sandra och Ida badar
Daniella 18år
Idag fyllde ju Daniella 18 år så innan vi satte oss ner till middagen så sjöng vi ja må hon leva och hin fick en present av Jennifer och Sara. Det var också två killar som satt vid maten och spelade musik för oss medan vi åt. Efter maten testade några av oss att spela lite trumma. Tre av våra Ghananer kom också för att fira Daniella. Vi dansade lite och drack alkoholfri ghananskt vin som Daniellas Ghananska vän Zina hade tagit med sig.
Kajsa, Emma, Ida och Linda lär sig spela trumma
Vi alla testade att dansa.
Nu är det svart i rummet och dags för oss att sova, imorgon ska vi hänga en hel del på stranden.
Art center
Vi var på en stor marknad idag som heter Art center där de säljer smycken, trä/sten figurer och så vidare. Det var lite obehagligt då de var väldigt på en och man kände sig lite förföljd och trängd men de hade jätte fina saker och det var häftigt att vara där! Många var ju såklart trevliga också men man är inte van vid den typen av närkontakt.
En förskola och en skola
Idag är det Dannis födelsedag och vi har firat det med att sjunga i vår minibuss och lärt oss spela bongotrumma och senare ska våra ghananer komma hit och några killar som ska sjunga och dansa för oss.
Vi har även besökt en förskola och en skola.
På förskolan som hette kidsRus fick alla ett väldigt bra intryck i början då barnen verkade ha mycket matreal och leksaker samt att det verkade som att de uppmanade barnen till att lära genom leken. Men efter att några av oss i gruppen hade hört att barnen får göra samma saker om och om igen varje morgon, de får bygga puzzel och trä små pärlor på trådar för att träna finmotoriken och det är väl bra men vi alla undrade ju om barnen verkligen har roligt då det är samma visa dag ut och dag in och de MÅSTE göra det.
Skolan vi var på låg i ett riktigt fattigt område och barnen som gick där var de som var hemlösa, föräldralösa och jätte fattiga och hade ingen möjlighet att kunna gå i en vanlig skola. De fanns olika klasser som var uppdelade i hur mycket eleverna kunde sen hade de en specialklass där de som aldrig någonsin gått i skolan gick. Det fanns bara en lärare som var utbildad. Området var väldigt sunkigt och det var smuts, fågelbajs och det stank urin överallt.
Välkomstceremonin
Här kommer några bilder från välkomstceremonin vi var med om första dagen
Kajsa skakar rumpa med Ghananerna!
Murarna
Här är en bild på hur det ser ut på många av de finare husen runt om i Accra! Det är stora glasskärvor runt om husen så att det gör det väldigt svårt att ta sig in och vissa har även stålpinnar, glassplitter och taggtråd. När vi la märkte till det så kändes det väldigt obehagligt och skrämmande för alla och man ser så tydligt hur de väljer att skärma av de som inte "hör hemma" där.
Straw into Gold
Idag har vi varit på international child resourt institute, det är en liknande montesoriförskola där barnen leker med leksaker som är gjora av skort och saker vi brukar kasta.
Som denna är gjord av vattenflaskstoppar.
Vi fick själva testa bygga grejer tillsammans med våra Ghananer
Detta är Lindas och hennes ghanans Ramatus padagogiska verk gjort av återvinningsmatrial. Det är en affär med en expedit. Det är också 3 stycken korgar med Ghanas och Svenska flaggan.
Det här är alla vi från Sverige med våra Ghananer och dom vi hälsade på, på international child resourt institute.
Vi fick alla ett diplom för att vi hade varit där
bära saker på huvudet
Igår på NNTTC så kom dom in med lunchen på huvudet och det väldigt vanligt här
Fönstershopping
Här i Accra går det runt folk på gatorna och bilvägarna och säljer allt möjligt bland annat lök, klistermärken, cyckeldäck och toapapper. Det finns "bärpojkar" som har stora fat på sina huvuden och man kan betala dem för att bära saker åt en och man betalar för sträckan de måste gå. Tänk er E4an i rusningstrafik där det springer runt en massa människor med saker på huvudet och försöker sälja något så kanske ni kan få en hint av hur det är.
Lite fakta om NNTTC
Vi tänkte berätta lite grann om NNTTC!
NNTTC står för national nursery teaching training center och det är en pedagogisk utbildning där de utbildar lärare för de lägre åldrarna. På skolan har de också "model school", då man arbetar efter en visst arbetssätt. Det är en allmän skola som ägs och styrs av staten. Barnen är mellan 1,5 och 6 år och de är uppdelade i 6 klasser enligt åldrarna och i tre grupper som är uppdelade efter färgerna gul,grön och röd som är samma som på Ghanas flagga. De är ungefär 30-50 stycken i varje klass. Dessa färger bär de på sina skoluniformer som alla barnen måste ha. Flickorna har fina klänningar och pojkarna har skjortor och beiga shorts.
Barnutbildningen är två klasser och de kan vara ungefär 50 stycken i varje och till skillnad från Sverige där vi studerar i 3 år så studerar de i 8 veckor men de kan även studera vidare på en annan skola och då är utbildningen 3 år som när vi läser vidare på universitetet. De har en typ av "läroplan" som vi har i Sverige som de utgår ifrån där de står ungefär vad barnen ska lära sig i de olika ämnena och så vidare samt exempel på olika pedagogiska lärosätt.De förbereder sig inte före en lektion som vi gör i utan de kan hitta på ett ämne när de kommer till klassrummen och sen inspirerar de barnen till att "brainstorma" egna idéer och spinnar vidare utifrån det men det är som tidigare nämnt väldigt strikt.
DAG 3
Dagen började med en biltur till Danska Ambasaden för att berätta att vi är här om något skulle hända oss. Där blev vi vidareskickade till Svenska konsulatet. Evelyn bokade in en tid så vi ska dit imorgon.
Under resan till NNTTC fick vi se tydliga skillnader mellan de fattiga och rika. På ena sidan vägen var det stora fina hus som var omringade av murar med glassplitter, taggtråd och metalltaggar och på andra sidan vägen var det sönderfallna träd, skräp högar och små skul som familjer bor i.
Men väl på NNTTC gick var och en med våran Ghanan runt i klassrummen och fick vara med och kolla hur det går till på lektionerna. Vi har kommit fram till att det är väldigt stora skillnader mellan Ghana och Sverige.
Lärarna är väldigt stränga. Här nere tycker man att en 3åring är stor nog och ska klara av att sitta stilla på en stol i princip en hel skoldag.
Barnen vet precis vad man ska säga om det tillexempel kommer gäster. Vi kom in i ett klassrum och läraren sa såhär "What do we say when we have guests?" och barnen svarar i KÖR "Hello, welcome! It´s nice to see you!"
Barnen är väldigt kärleksfulla och vill ha många kramar och uppmärksamhet. Dem gillar att känna på den vita huden, sen luktar dem på sina händer efter dem har rört oss, för att känna hur vi luktar.
Senare under dagen åkte vi tillsammans med våra ghananska vänner till Memorial Park. Där vi fakta om deras första president. Det var även han som gjorde landet självständigt.
Nu har vi ätit och sitter på rummet och försöker att ladda upp bilder så ni kan få se. Men det går inte så bra eftersom det blir strömavbrott väldigt ofta och internet är segt.
Olyckan i Accra
Som dem flesta kanske har hört eller läst om olyckan som har inträffat här i Accra. Vi är oskadda. Vi var inte i närheten, utan vi var på vårat rum.
De vi vet om olyckan är att ett köpcenter rasade i östra delen i Accra. (Och vi är i centrala Accra).
De var dom 3 högsta våningarna som rasade. Tur i oturen hade centret inte hunnit öppna, utan de var bara personal där inne. Minst 3 personer har omkommit, men dem befarar att fler personer kommer dö, eller är redan döda.
Klassrummen.
Idag när vi var på NNTTC så upplevde vi en stor skillnade på hur klassrummen ser ut mot Sverige. Redan i 1,5 års åldern så sitter det vid småa skolbänkar med ca 30 barn i varje klass.
Det äter med händerna i klassrummet vid sina egna bänkar och längst fram i rummet hänger det en stor svart tavla där det skriver på och hänger upp bilder. Många hade även små lådor med sand där lärarna ritade upp hur olika bokstäver eller figurer ser ut för att barnen ska träna och följa fingret i spåret.
Det återanvänder och skapar nya saker av gammalt matrial. Det har vila en stund efter maten, men det är vid deras bänkar.
Födelsedag för Trisha
Idag när vi var på NNTTC fick vi vara med om att ett av barnen fyllde år. Vi sjöng happy birthday med 4 verser
Dag 2
När vi kom till NNTTC (National Nursery Teacher Training Centrer) var det välkomstceremoni för oss som var väldigt häftig, dom dansade och sjöng och pratade lite. Kajsa och Sara blev uppbjuden till att skaka rumpa under ceremonin, det gav oss många glada skratt och vi är väldigt tacksamma för att de hade förbetett så mycket för att vi skulle komma. Nu kommer vi behöva Dragonskolans hjälp för att hälsa Ghananerna välkomna när dom kommer till oss i slutet av januari.
Efter ceremonin visade våra Ghananer oss runt på NNTTC, vi fick se massa barn som var i deras klassrum och höll på att äta eller hade just ätit. När man gick in i klassrummen så ville alla barnen ta i en.
Efter vi var klara på NNTTC for vi alla till Accras största shopping center och åt en sen lunch. Nu sitter vi på Pink hostel och vilar ett tag innan vi ska gå ner och träffa Sara och Jennifer.
internet är ganska dåligt så tyvärr blir det inga bilder nu.
Första morgonen
Nu är vi i vårat rum, nästan alla har hunnit duscha och vi ska snart gå och äta.
Igår när vi hade landat och hämtat alla våra väskor välkomnade Evelyn oss med sina elever, vi fick ett paket av våra utbytesstudenter. Våra väskor lastades upp på taket på bilen och det som inte rymdes där la som i sätet längst bak i den stora minibussen som körde oss till Pink hostel där vi nu ska bo i 16dagar.
Fatta, nu är vi i Ghana och ska snart på en välkomst ceremoni!
/Ida
Arlanda
Nu sitter vi på Arlanda och ska strax kliva på flyget mot Amsterdam.
Vi har hunnit äta en liten frukost och har tagit dagens malaria tablett!
Vi är väldigt trötta och rastlösa och vi vill bara komma fram till Ghana!
Vi kommer vara framme ungefär 20.00 ghanansktid. Det är 1 timma i tidsskillnad.
Snart påväg
Nu sitter vi på flygplatsen i umeå och väntar på flyget som går klockan 7.00.
Vi mellanlandar i Stockholm och Amsterdam.
Just nu har alla blandade känslor. Vissa är mer nervösa än andra. Men stämningen är ändå väldigt lugn!
Mina känslor in för resan
Hela helgen har jag varit på läger så har inte hunnit blogga. Har inte heller hunnit tänka så mycket på att vi ska fara typ nu. Har gått omkring och sagt någon gång då och då att jag ska fara till Ghana på måndag til mina kompisar på lägret.
Men dag när lägret slutade och vi höll på att städa ihop började det kännas på riktigt. När det var dags för mig att fara hem började tårarna rinna. dom rann ända till jag hade kommit hem och fått tagit en dusch.
Kvällen för mig har gått ut på att äta god middag och packa klart det sista, Sen har jag också gått och sagt hejdå till mina kära vänner, om 16 dagar kommer jag hem igen med massa nya erfarenheter!
//Ida
Vår resa.
Den femte november åker vi till huvudstaden Accra i Ghana. Där vi kommer att befinna oss enda tills den 21:a. Vi är sex tjejer från barn och fritidsprogrammet samt två lärare som åker för att se, uppleva och lära av dem.
Vi fick skriva brev och sedan sitta på intervju för att visa vårt intresse till lärarna om att vi ville följa med på denna resa. På intervjun fick vi frågor som vad vi kan prestera i en grupp, varför just vi skulle få fara m.m. Detta var relativt nervöst för oss alla eftersom alla verkligen ville få chansen att få följa med och uppleva en kultur vi inte är vana vid.
Detta är ett projekt genom skolan så även några elever som går byggprogrammet ska få möjligheten att få fara till Ghana. Det vi från barn och fritidsprogrammet kommer att göra är att vara på ett barnhem och NNTTC, som är deras skola där bland annat barnskötarutbildning finns. Vi har samlat in pengar från olika företag, privatpersoner och genom en loppis vi hade på Nolia. Med dessa pengar kommer vi att ge en barnskötarutbildning till en eller flera personer som jobbar på ett barnhem i Accra. Vi gör detta för att vi vill förbättra deras livssituation och att de får ett mer pedagogiskt barnhem.
När vi är där kommer vi att spela in en dokumentär som visar hur deras vardag ser ut och hur vi upplever och känner när vi får ta del av deras vardag. Förutom att vi ska få ta del av deras kultur m.m så ska även sex stycken Ghananer få komma till oss i januari/februari som går barnskötarutbildning på NNTTC. Det ska då få se hur Sverige fungerar ur ett pedagogiskt perspektiv genom att hälsa på, på olika förskolor, skolor m.m.
Nära nu!
Nu är det torsdag och bara 4 dagar kvar tills vi åker. Jag är nervös och det är mycket blandade känslor.Är förväntansfull,spänd, lite rädd och nästan lite skakig. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig och vad jag kommer att få se men det ända jag är säker på är att det kommer bli en resa för livet!
/ Linda
Precis som Linda har nämnt så är det 4 dagar kvar tills vi reser till Ghana! Jag är riktigt nervös och förväntansfull. Det är nu på slutspurten när det börjat närma sig som man verkligen har förstått att vi ska till Ghana!
Det är nu alla tankar börjar rulla igång. "hur är det där?" "Hur kommer man att reagera på det man kommer att få se" och mycket andra tankar.
En resa för livet kommer det definitivt vara!
/ Emma
Som tjejerna tidigare har sagt så är det inte alls länge kvar till planet går mot Ghana och staden Accra. Just nu så känns det ganska lugnt för all min nerovsitet ligger på om jag kommer få körkortet, men jag tror nervositeten kommer att komma så småning om. Men jag är så in i bänken taggad och jag tror det kommer bli en otroligt spännande resa. Dock är jag lite rädd för alla småkryp och jag hoppas verkligen på att jag inte kommer bli biten av nått äckligt kryp. Kan även säga att jag kommer att sakna min familj otroligt mycket.
/ Kajsa
Som brudarna skriver är det otroligt nära nu.
Visum är fixat, sprutorna är tagna, sponsorpengar till en barnskötarutbildning har kommit in på kontot och väskorna är packade. För mig är det mesta under kontroll nu förutom nerverna. Tankarna snurrar om hur allt kommer att vara och vad vi kommer att uppleva och på nätterna drömmer jag om hur vi flyger eller är bland massa barn. Tankarna och känslorna är många, men det känns så otroligt spännande att få ta del av deras vardag. Men helst av allt så längtar jag efter att se hur jag själv fungerar och agerar i vissa situationer och var min gräns egentligen går, som jag inte har tagit reda på här hemma i Sverige.
Jag längtar!
/ Sofi
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mej till, jag är så grymt nervös! Det jobbigaste med alla förberedelser var nog sprutorna (jag är spruträdd). Jag höll nästan på att svimma båda gångerna, jag slutar helt enkelt andas! Men nu är det klart och det känns så skönt. Nu är det bara packa väskan och åka känns det som :) Jag är som Kajsa också rädd för småkryp speciellt spindlar så får försöka undvika dom. Alla tankar och känslor som finns inom mej just nu går nog inte att förklara. Jag är så sjukt taggad på den här resan men ändå lite rädd, tror nog att de andra brudarna håller med mej? Jag kommer självklart sakna alla här hemma, Familj och vänner. Den här chansen att få åka iväg får man bara en gång i livet så det är bara att köra!
/ Danni
