resantillghana

Idag när vi var på NNTTC så upplevde vi en stor skillnade på hur klassrummen ser ut mot Sverige. Redan i 1,5 års åldern så sitter det vid småa skolbänkar med ca 30 barn i varje klass.
Det äter med händerna i klassrummet vid sina egna bänkar och längst fram i rummet hänger det en stor svart tavla där det skriver på och hänger upp bilder.  Många hade även små lådor med sand där lärarna ritade upp hur olika bokstäver eller figurer ser ut för att barnen ska träna och följa fingret i spåret.
Det återanvänder och skapar nya saker av gammalt matrial. Det har vila en stund efter maten, men det är vid deras bänkar.

När vi kom till NNTTC (National Nursery Teacher Training Centrer) var det välkomstceremoni för oss som var väldigt häftig, dom dansade och sjöng och pratade lite. Kajsa och Sara blev uppbjuden till att skaka rumpa under ceremonin, det gav oss många glada skratt och vi är väldigt tacksamma för att de hade förbetett så mycket för att vi skulle komma. Nu kommer vi behöva Dragonskolans hjälp för att hälsa Ghananerna välkomna när dom kommer till oss i slutet av januari.

Nu är vi i vårat rum, nästan alla har hunnit duscha och vi ska snart gå och äta.
Igår när vi hade landat och hämtat alla våra väskor välkomnade Evelyn oss med sina elever, vi fick ett paket av våra utbytesstudenter. Våra väskor lastades upp på taket på bilen och det som inte rymdes där la som i sätet längst bak i den stora minibussen som körde oss till Pink hostel där vi nu ska bo i 16dagar.
Fatta, nu är vi i Ghana och ska snart på en välkomst ceremoni!
/Ida

Den femte november åker vi till huvudstaden Accra i Ghana. Där vi kommer att befinna oss enda tills den 21:a. Vi är sex tjejer från barn och fritidsprogrammet samt två lärare som åker för att se, uppleva och lära av dem.
Vi fick skriva brev och sedan sitta på intervju för att visa vårt intresse till lärarna om att vi ville följa med på denna resa. På intervjun fick vi frågor som vad vi kan prestera i en grupp, varför just vi skulle få fara m.m. Detta var relativt nervöst för oss alla eftersom alla verkligen ville få chansen att få följa med och uppleva en kultur vi inte är vana vid.
Detta är ett projekt genom skolan så även några elever som går byggprogrammet ska få möjligheten att få fara till Ghana. Det vi från barn och fritidsprogrammet kommer att göra är att vara på ett barnhem och NNTTC, som är deras skola där bland annat barnskötarutbildning finns. Vi har samlat in pengar från olika företag, privatpersoner och genom en loppis vi hade på Nolia. Med dessa pengar kommer vi att ge en barnskötarutbildning till en eller flera personer som jobbar på ett barnhem i Accra. Vi gör detta för att vi vill förbättra deras livssituation och att de får ett mer pedagogiskt barnhem.
När vi är där kommer vi att spela in en dokumentär som visar hur deras vardag ser ut och hur vi upplever och känner när vi får ta del av deras vardag.  Förutom att vi ska få ta del av deras kultur m.m så ska även sex stycken Ghananer få komma till oss i januari/februari som går barnskötarutbildning på NNTTC. Det ska då få se hur Sverige fungerar ur ett pedagogiskt perspektiv genom att hälsa på, på olika förskolor, skolor m.m. 

Nu är det torsdag och bara 4 dagar kvar tills vi åker. Jag är nervös och det är mycket blandade känslor.Är förväntansfull,spänd, lite rädd och nästan lite skakig. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig och vad jag kommer att få se men det ända jag är säker på är att det kommer bli en resa för livet!

 

/ Linda 

 

Precis som Linda har nämnt så är det 4 dagar kvar tills vi reser till Ghana! Jag är riktigt nervös och förväntansfull. Det är nu på slutspurten när det börjat närma sig som man verkligen har förstått att vi ska till Ghana!
Det är nu alla tankar börjar rulla igång. "hur är det där?" "Hur kommer man att reagera på det man kommer att få se" och mycket andra tankar.
En resa för livet kommer det definitivt vara!

/ Emma 

 

Som tjejerna tidigare har sagt så är det inte alls länge kvar till planet går mot Ghana och staden Accra. Just nu så känns det ganska lugnt för all min nerovsitet ligger på om jag kommer få körkortet, men jag tror nervositeten kommer att komma så småning om. Men jag är så in i bänken taggad och jag tror det kommer bli en otroligt spännande resa. Dock är jag lite rädd för alla småkryp och jag hoppas verkligen på att jag inte kommer bli biten av nått äckligt kryp. Kan även säga att jag kommer att sakna min familj otroligt mycket.

 

/ Kajsa


Som brudarna skriver är det otroligt nära nu. 
Visum är fixat, sprutorna är tagna, sponsorpengar till en barnskötarutbildning har kommit in på kontot och väskorna är packade. För mig är det mesta under kontroll nu förutom nerverna. Tankarna snurrar om hur allt kommer att vara och vad vi kommer att uppleva och på nätterna drömmer jag om hur vi flyger eller är bland massa barn. Tankarna och känslorna är många, men det känns så otroligt spännande att få ta del av deras vardag. Men helst av allt så längtar jag efter att se hur jag själv fungerar och agerar i vissa situationer och var min gräns egentligen går, som jag inte har tagit reda på här hemma i Sverige.
Jag längtar!
/ Sofi

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mej till, jag är så grymt nervös! Det jobbigaste med alla förberedelser var nog sprutorna (jag är spruträdd). Jag höll nästan på att svimma båda gångerna, jag slutar helt enkelt andas! Men nu är det klart och det känns så skönt. Nu är det bara packa väskan och åka känns det som :) Jag är som Kajsa också rädd för småkryp speciellt spindlar så får försöka undvika dom. Alla tankar och känslor som finns inom mej just nu går nog inte att förklara. Jag är så sjukt taggad på den här resan men ändå lite rädd, tror nog att de andra brudarna håller med mej? Jag kommer självklart sakna alla här hemma, Familj och vänner. Den här chansen att få åka iväg får man bara en gång i livet så det är bara att köra! 

/ Danni 

//Sofi